”Mycket få böcker har på ett så påtagligt sätt berört och inspirerat mig att reflektera över min egen livs- och kunskapsväg som läkaren Erik Enbys bok ’Läkaren som vägrar låta sig tystas’ – med undertiteln ’Min livsresa och sökandet efter nya svar på sjukdomars uppkomst’ (2021).”

”Det som genomsyrar hela boken är Erik Enbys enorma nyfikenhet. Så fort det dyker upp en undran så går han vidare och undersöker.”

”Erik Enby är mycket kritisk mot läkarkåren. I ett kapitel med rubriken ’Intellektuell inavel och klonade vita rockar’ (s. 223 ff) får dom sig en känga. Han påminner om det som den italienske naturforskaren Galileo Galilei (1564-1642) råkade ut för. Etablissemanget vägrade titta i hans stjärnkikare när han försökte få dem att inse att Jorden inte var universums medelpunkt, utan att Jorden och övriga planeter i stället kretsade runt Solen. I stället dömdes han till livstids husarrest. Det tog 350 år innan han fick en ursäkt. Hur länge ska det dröja innan Erik Enby får en ursäkt?”

”När den kände regissören Björn Runge debuterade som sommarpratare berättade han om mötet med Erik Enby efter att Runge fått sin cancerdiagnos, malignt melanom, men gammelmedierna valde att utelämna Enbys alternativa ordination som hade botat Runges cancertumörer.”

”Det [boken] är ett omfattande verk på mer än 450 sidor, och nästan varje enskild sida är så fylld av viktiga fakta att den skulle förtjäna en egen recension.”

”Förutom att vara en synnerligen spännande och intressant beskrivning av Eriks egen historia, som är i klass med den allra bästa spänningsroman, så ger boken också avsevärda insikter i de delar av den medicinska vetenskapen där han har alldeles unika kunskaper och erfarenheter.”

”När Erik Enby tidigt med sitt speciella mikroskop kunde hitta något levande i kroniskt sjukas blod och vävnader, så var det som att svära i kyrkan. Inom läkarvetenskapen ”visste” man ju att blodet var sterilt, och någon som hävdade att så inte var fallet klassades omedelbart som oseriös forskare. Och man vägrade att ens titta i hans mikroskop. Numera har man tvingats erkänna att han hade alldeles rätt, och vetenskapliga artiklar om detta publiceras runt om i världen, ofta utan att Erik Enbys namn ens nämns.”

”Det är fullkomligt upprörande att läsa om hur han under åren har behandlats av både kollegor och av myndigheter och sjukvården i stort. De som verkligen har skämt ut sig ordentligt är förstås pressen, som inte dragit sig för något när det gäller att stämpla honom som en ”bluffdoktor”, vilken utsätter sina patienter för livsfara.”

”Sammanfattningsvis ger boken en utmärkt beskrivning av ett levnadsöde utöver det vanliga. Erik Enby har gått obruten ur kampen för att i sann vetenskaplig anda kunna utforska nya områden inom den vetenskap som är hans – den medicinska. Och hans bestående insats är förstås främst att han trots kraftfullt motstånd från sin omgivning kunnat visa, att människor (och andra däggdjur) med framför allt kroniska sjukdomar har en form av infektion - en ”växt” i kroppsvätskor och vävnader samt att man genom att häva denna infektion kan förbättra deras hälsotillstånd dramatiskt (Erik själv använder i kraft av sina insikter inte gärna begreppet ”bota”, vilket annars för en lekman skulle kännas naturligt).”

"I berättelsen ingår också ett både romantiskt och tragiskt inslag i hans liv. Han träffade sin blivande hustru Gunnel redan när hon var femton år, och sedan drabbades hon av polio och fick leva hela sitt återstående liv som närmast totalförlamad och rullstolsburen. Detta kom förstås också att prägla Eriks liv, och berättelsen om hur de tillsammans klarade av detta kan få recensentens ögon att tåras.”